astipasti

Jag har åkt hem till mamma och pappa, här tänkte jag att jag skulle få ro att plugga hårt de här sista dagarna.

Så nu sitter jag framför brasan med ett glas vin och alla byggprocess-papper utspridda omkring mig och myser!
Det är trevligt med mamma och pappas sällskap, men det har kanske inte varit helt lätt att få lugn och ro; mamma har lite svårt att inte prata när det finns människor i närheten... Å andra sidan innebär det att jag har jag viss vana att stänga ute sådana störande moment!

När jag sitter på min säng och tittar ut genom fönstret ser jag en vägg och några fönster, men jag upptäckte just något annat också:

Sött va?
En liten björk i stuprännan fyra våningar upp!


Jag mår inte riktigt bra idag.
Stannade hemma från vårdcentralen och satt och försökte lära mig lite byggprocess istället, men det är inte det lättaste när huvudet är tungt som sten...
Jag gick till ICA istället, det är min mat-dag idag så jag behövde lite ingredienser till Burritos. Där passade jag också på att köpa den nya Marabou-chokladen, Sensation Yoghurt Rasberry. Det är en lyx jag behöver just nu! Dessutom skulle det ju vara pinsamt för en chokladoman som jag att inte ha smakat den, haha...
När jag kom hem bestämde jag mig för att slappa en stund, så nu sitter jag här med te-kopp och ett tomt Maraboupapper brevid mig... Chokladen var god!


Men nu ska jag se om jag kan lära mig något mer idag innan det är dags att börja laga mat!

Innan middagen var jag ute på en hård löptur runt sjön, så nu är jag härligt matt och avstressad.
Jag har också spelat lite piano, men har bara sångnoter med pianokomp vilket är lite tråkigt... Dessutom är jag inte helt tillfreds med mitt elpiano. Inte så att det är dåligt, men inget går upp mot ett "riktigt" piano, så är det bara, och skillnaden bli särskillt stor när man jämför med mamma och pappas piano som har riktigt mycket motstånd i tangenterna...
Ja, ja, jag får vänja mig!

Jag har också lugnat ner mig när det gäller tentorna. Det i sig kanske är något att oroa sig för eftersom jag inte baserar lugnet på någon ny kunskap...
Men skönt är det iallafall, och det är dessutom som det brukar vara!

Nu ska jag dricka mitt te och läsa en bok!

i huset brevid.
Branden är på andra sidan, jag ser bara röken som väller upp, det är disigt utanför mitt fönster, och det luktar.
Nu kommer brandbilarna...

Ganska ful egentligen, det fina med den här bilen är innehållet.
Det är en el-bil med solceller på taket, precis vad jag önskar mig!
Den har också något kommunikationssystem som gör att man kan prata med folk i andra Hondor i närheten, men det slipper jag helst...

I vilket fall som helst så är det bara en show-bil från Tokyos bilmässa, så den kommer troligtvis aldrig börja tillverkas.

Det är väldigt lärorikt att tillbringa helgen i skolan.
Igår var jag där och pluggade Byggprocessen mellan ett och sju, och jag fick mycket nya kunskap.
T.ex. lärde jag mig massor om lumpen. Och hur man spelar Tiger. Jag lärde mig också att man inte ska spela Tiger med svarta byxor, iallafall inte i betonglabbet.
Så vad ska man säga? En väldigt produktiv dag!

Nu har kyrkan ringt till Högmässa (eller något, det enda jag vet om saken är att det är helt omöjligt att sova längre än till 10 på Söndagmorgnar...), så det är dags för mig att ge mig iväg till skolan igen.
Måste bara tänka ut hur jag ska ta mig till skolan för att bli så lite blöt om fötterna som möjligt, eller snarare vilka skor jag ska använda; jag har inte något annat val än att gå eftersom jag lämnat cykeln i skolan...
Gummistövlar är ju alltid ett säkert kort, men det är inte så skönt att gå omkring i dem hela dagen. Dessutom är det nog svårt att spela Tiger i gummistövlar, och det är ju viktigt att tänka på när man ska till skolan för att plugga...
Hm, tygskor går bort, skinnstövlarna vill jag inte förstöra i regnet...
Ååååååååååååååååååå vad jobbigt!
Jag får skaffa såna där blåa tossor från hemtjänsten, så kan jag bara dra på dem över tygskorna och ta av dem igen när jag kommer in igen.
Jag råkade göra det när jag jobbade på hemtjänsten, gå ut i tossorna, och kom inte på det förrän halvvägs till kontoret... Det tyckte jag var lite pinsamt, haha!

Men oj, oj, nu ringer kyrk-klockorna igen, så nu får jag verkligen ta och ge mig av!

Jag tror jag är nära ett sammanbrott. Just nu känns skolan mig övermäktig, inte bara för att det är så mycket att göra; det värsta är att jag inte får något gjort! Jag lär mig ingenting... Mycket stressande situation!

Halv fyra idag la jag ner pluggandet och gick och lämnade tillbaka böcker på biblioteket. Tyvärr var det inte läge att låna något, med tanke på vad jag borde ägna tiden åt de närmaste veckorna.
Jag tycker om bibliotek. De är så lugna och avslappnande, och det är så roligt att gå runt bland hyllorna och se om man hittar något spännande. Ungefär på samma sätt som jag tycker det är roligt att gå runt i stora mataffärer. Det är inte alltid jag får med mig så mycket hem, men jag kan gå runt och titta och jämföra hur länge som helst. Det är ett riktigt nöje!

Jag behövde handla lite också, och kom på att det vore en bra idé att gå till ICA-Maxi när jag ändå var så nära. Dvs, jag tyckte det var en bra idé ändå tills jag kom in i affären och påmindes om att det var fredageftermiddag, tidpunkten då ALLA tycker det är en bra idé att åka och handla.
Folk var som vanligt stressade och knuffades med sina vagnar, och jag hade bara en korg att försvara mig med!
Jag lyckades iallfall ta mig igenom med livet i behåll och en påse kanelsnäckor som belöning.
Sedan hade jag sån tur så jag fick skjuts hem av mamma! Och inte nog med det, jag fick med mig ett av hennes hembakade valnötsbröd och en fransk Elle-tidning hon kom över på väg hem från Bryssel härom sistens.

Så nu ska jag äta kanelsnäckor och läsa Elle!!!
Och sedan ska jag på filmkväll med några vänner. Jag kommer antagligen somna halvvägs in i filmen, men det är ju alltid trevligare att sova med sällskap!

Igår samlades kollektivet och smög, i skydd av mörkret, ut för att dumpa vår återvinning i andras återvinningsstationer.
Inte bara för att vara busiga, vi har faktiskt inget eget! Det enda vårt hus står till tjänst med är sopnedkast.
Jag trodde inte ens det var lagligt längre, med tanke på sopgubbarnas arbetsmiljö. Och inte nog med det, för att få ut sopberget måste de trängas med det i den pyttelilla hissen! Det är förvånansvärt att vi alls får sophämtning...

Idag ska jag rita klart ALLT, för imorgon är det den stora inlämningen! Troligtvis behöver jag inte sitta uppe till fyra i natt, det är inga husritningar den här gången. Bara vanliga teckningar, men ovanligt fina, hehe...
Och så kan jag inte missa när nya säsongen av Grey's börjar!!! Klockan nio ikväll blir det rast i ritandet om jag inte redan är färdig då.

Jag har aldrig följt en TV-serie förut... Inte så konstigt för all del, mer konstigt att jag börjat! För jag är fast.

Nej, nu ska jag sätta igång, och senare ska jag servera kollektivet fisk i folie med klyftpotatis till!

Förresten, jag såg en rolig sak idag när jag kollade upp recept i datorn; det var en tävling där man kunde vinna EN ÅRSFÖRBRUKNING ketchup... Hahaha, vem vill ha det? Och ska man ha alla flaskor hemma hela året (för min del skulle det väl bara behövas en flaska, men tänk de som äter jättemycket ketchup)? Dessutom, vem bestämmer hur mycket en årsförbrukning är?

Dagens plan är städa, räkna matte, skugga stol, läsa byggprocess, gå en långpromenad samt få besök av Sigrid, Kaj och kattifnatten.
Det känns inte så himla kul det där första, eftersom jag var på klubb Enkelt igår och dansade natten lång... Det var inte meningen, jag skulle bara på förfest egentligen, men det var så trevligt, och jag behövde ha trevligt.

Vi var på katthemmet igår hela familjen, för att "hjälpa" Sigrid och Kaj att välja katt. Det blev en liten grå en, jättesöt och egentligen för liten för att tas från sin mamma, men mamman är död... Hon blev överkörd för att någon jäkel lämnade henne och två kattungar mitt i stan, kanske i hopp om att någon skulle förbarma sig över dem. Men det var det ingen som hann göra, istället blev mamman överkörd och den ena kattungen hittades död med en pinne i munnen och jag hoppas verkligen människan fått veta vad den gjort!
Den lilla som överlevde har iallfall fått det bästa hem för en liten övergiven katt kan få. Sigrid är helt kär i den, och jag har aldrig träffat någon som tycker mer om katter än Kaj!

Jag har fått ett tillskott till mitt möblemang också, eller snarare hämtat hit från mamma och pappa.
Jag tyckte jag behövde lite fler möbler för att mitt rum inte skulle kännas så stort och ödsligt. Eller nåt...


Men faktum är att ett hem utan piano inte är ett riktigt hem, och det här får duga tills jag skaffar min Steinway-flygel, hehehehehahhaah. För det ska jag!

Äntligen!
Det var i sista stund, nu får jag två hela dagar på att komma ikapp... Puh!
Jag har fått ett chockuppvaknande och insett att period ett börjar närma sig sitt slut. Dvs arbeten ska lämnas in, föredrag ska hållas och sedan.......tentooooooooooor!

I Onsdags satt jag uppe till fyra på morgonen för att hinna färdigt med min skiss till Torsdagmorgonen. Detta på grund av att jag tidigare prioriterat bort skissen till förmån för matten.Vilket innebar att jag var tvungen att prioritera bort matten den här veckan, och det känns...
När det gäller arbetet i byggprocessen är vi i stort sett klara. För det står jag i evig tacksamhetsskuld till tjejen på IT helpdesk som hittade våra osparade filer!
Nu var det kanske inte så dramatiskt som  det låter, men när klockan är strax innan fem, man är hungrig och trött och efter att ha arbetat flera timmar med kompletteringar tror att arbetet äntligen är färdigt, då känns det som jordens undergång när alla ändringar plötsligt är borta!

Något intressant har jag iallafall hunnit upptäcka den här veckan; Jag har en oförstörelsebar "vattenkanna", även kallad en tom Bailey's-flaska:


Det har varit lite blåsigt i Jönköping den här veckan, och eftersom jag inte har någon spärr på fönstret när det är öppet far det upp helt när det kommer en vindby.
Jag har ofta fönstret lite öppet ändå, mitt rum ligger på solsidan och har dessutom en lite unken stank (förstår inte var den kommer i från! Är ganska renlig av mig om jag får säga det själv, och har inga döda möss inlindade i toa-papper i bokhyllan, så vad kan det vara???).
En dag hade jag, precis som de flesta andra dagar, för den delen, flaskan stående i fönstret som var öppet en smula.
Plötsligt flyger fönstret upp, så som det gör ibland.
Flaskan knuffas ner. Den landar på golvet upp och ner och blir stående på det sättet, med botten upp. Jag förväntar mig såklart att den ska falla i bitar när som helst, men nej, det har inte gått en flisa!
Jag kommer på att jag kan binda fast ett snöre så att fönstret inte kan åka upp mer än det ska, (ibland är jag riktigt klipsk) och hittar ett passande paketsnöre på golvet (har inte hunit städa sedan Sandra och Sofi var här). Då känner jag mig lugn att lämna fönstret öppet och flaskan på fönsterbrädan.
När jag kommer hem från skolan har snöret hoppat av kroken och flaskan ligger på golvet.
Men den är fortfarande hel! Det enda som hänt är att golvet blivit lite blött...

Jag är mycket nöjd med min vattenkanna!

Men nu har jag skjutit upp mattestudierna tillräckligt,

Au revoir!

Det kan vara lätt att förväxla Bygg med lågstadiet:

Vi ritar och ritar och ritar på lektionstid. Vi ritar streck, vi ritar lådor och vi ritar massor av små prickar. Vi har med oss sax, tejp och färgpennor.
När vi har matte hör vi dagarna i ända Kenneth upprepa för oss: 1+2 =3, 3-7=-4 osv...
Till och med Byggprocessen skulle kunna platsa på lågstadiet, med Power Point-presentationer med ytterst lite text och många fina bilder.
Enda skillnaden mellan Bygg och lågstadiet är att vi inte får tiden att räcka till för att få allt gjort,
medan de kan gå hem och leka när lektionerna är slut...

Idag har jag iallafall lekt lite, jag provade skolkören! Den var inte riktigt vad jag tänkt mig, men det kan nog bli kul ändå.

Jag vill inte vara här idag.
Jag vill bara härifrån och glömma allt som har med algebra, byggprocess och skolan i allmänhet att göra!





Och så saknar jag min lillasyster! Jag ska iväg och dansa bort mina sorger nu, men sedan ska jag ringa henne och höra så att hon inte dött i Svininfluensan, hon var lite orolig för det sist vi pratade...

 

Man blir allt lite lycklig av att titta ut över hustaken!

Jag har ju glömt dagens foto,
så nu tänkte jag dela med mig av mitt och Sigrids test av the Smile Shutter!

Sigrid litar visst inte helt på funktionen...

Idag har jag gjort en fantastisk upptäckt:
Om jag hoppar på cykeln när Sofiakyrkans klockor börjar slå, hinner jag till skolan precis till lektionen börjar!
Om jag inte har otur vill säga, och läraren i fråga är väldigt punktlig (Med PO hade det inte gått)....
I vilket fall som helst har det funkat hela veckan, det duger för mig!

Jag har gjort en annan upptäckt också, av misstag...
Jag bestämde mig för att det var dags att stor-städa rummet idag. Jag satte på en skiva med Birgit Nilsson och Maria Callas, den bästa städ-musiken man kan tänka sig, på högsta volym, och gick sedan lös med dammsugare och skurtrasa!

När det är speglarnas tur sprayar jag dem friskt med en rengörings-spray jag hittat i städskåpet.
En spray som jag märker är väldigt starkt parfymerad.
Och som börjar löddra när jag ska torka bort den.
Jag tittar ner på flaskan och inser att det är "Vanish Oxi Axtion för soffa och mattor" jag just täckt spegeln med!
Nu efteråt inser jag att Vanish kanske låter med som kläd-tvätt, men flaskan såg precis ut som fönstertvätt...
Jag får jag panik, rusar ut i badrummet för att hämta en blöt trasa och en massa toa-papper (Vad då överdriven reaktion? Man vet aldrig vad matt-tvättnings kemikalier kan göra med en spegel!) och börjar frenetiskt torka av tvättmedlet.
Men jag inser ganska snabbt att det enda som händer är att jag nu har skinande rena speglar.
Så det var inte så farligt ändå, utom den där kväljande ros-lukten som dröjer sig kvar...

Resten av kvällen tillbringade jag i TV-soffan tillsammans med sambo Astrid, hennes hemlagade chokladbollar och riktig kvalitets-TV...


Det jag INTE gjorde idag var att skissa, läsa om projektering och räkna matte... Ja ja, sånt händer den bäste!

Handla inte mer mat är du lätt kan forsla hem medelst cykel!

Det har jag gjort idag, och det tyckte inte jag var kul!
Som vanligt gjorde jag min veckohandling på Willys i Råslätt, eftersom jag ändå befinner mig där på tisdagar.
Just idag hade jag inte med mig ryggsäck och tygkasse, som jag annars väldigt förutseende brukar ta med mig, så Willys inte så hållbara plastpåsar fick duga.
Eftersom jag insåg att bara en kasse skulle få plats i cykelkorgenmedan den andra skulle få hänga på styret, packade jag den första tyngst.
Väl ute vid cykeln insåg jag att den "lätta" kassen var ganska tung den med, och att oddsen att den skulle klara sig välbehållen faktiskt var större på pakethållaren än hängandes (Och då kan jag inte påstå att oddsen att den skulle sitta kvar på pakethållaren verkade särskillt stora...)...

Iallafall lyckades jag gillra fast kassen någorlunda ordentligt och gav mig försiktigt iväg, med hjärtat i halsgropen så fort jag hörde något från pakethållaren.
Ungefär halvvägs hem upptäckte jag något annat, MYCKET oroande: Cykelkorgen knarrade och for omkring mer än en cykelkorg borde göra...
Som ni förstår var kassen där fram väldigt tung, men det var inte mitt fel!
På Willys får man nämligen inte vara måttlig. Vill man köpa lite vitkål, då får man minnsann köpa ett helt vitkålshuvud. Vill man köpa havregryn ligger den minsta påsen på 1,5 kg, såvida man inte vill köpa ekologiskt, vilket man i och för sig vill men inte har råd med.
Så det tillsammans med några liter mjölk och yoghurt vägde nog en hel del.

Men vad skulle jag göra? Jag fortsatte cykla och höll tummarna för att korgen skulle hålla. Det var inte jättekul att cykla över campus med risken att få stå där med krossat vitkålshuvud och äggröra vid fötterna, men den vägen är lite snabbare...

Tillslut kom jag hem iallafall, med alla varor välbehållna och cykelkorgen lite lös men i övrigt välmående.
Slutet gott allting gott!

I helgen sammanstrålade Familjen  hos Laila och Johannes, där vi firade min och Elises födelsedagar.
Vi blev båda väldigt nöjda med våra presenter, hon fick kläder och lakan (ett barn som verkligen uppskattar sådant!), en kassa-apparat som plingade fruktansvärt, en lång blond peruk och ett ninjasvärd i vitt och guld. Jag fick mobil (Yes!!!), träningskort på friskis, ljus och ljusstake, rosa USB-minne, pengar och presentkort. Tack!
Av Sigrid fick jag dessutom ett födelsedagskort föreställandes prins Carl Philip, samt en karta på baksidan:

Hm...


Det var jag och Sigrid som gav Elise peruken och svärdet. Vi tänkte att det var viktigt för moderna prinsessor att kunna försvara sig mot drakar. Elise tänkte annorlunda, och berättade att peruken ska hon ha på sig när hon dödar prinsar...



Som vanligt var det ganska underhållande att umgås med släkten:
Ett samtal jag hörde mellan Laila och Johannes
J: I morse kom ju du in med Maja (1 år) och la henne i sängen när du hade gått upp!
L: Men jag var ju tvungen att klä på mig, så hon fick vara där.
J: Men hon satte sig på mitt huvud...
L: Jag tyckte hon var ganska söt där hon satt! Hon tycker om att sitta på saker som är i lagom höjd.
J: Hon hade bajsat. Hon satt på mitt huvud med bajsblöja!
L: Nej det kan hon inte ha haft, jag hade just bytt. Hon satt nog bara och fes.
Det måste vara lite spännande att ha småbarn iallafall.


Men nu ska jag snart sova, i tryggt avstånd från mordiska prinsessor och fjärtande bebisar.
Puss puss

...som någon uttryckte det på min fest igår. 



Men som jag ser det är det bara trevligt att fylla år, speciellt när man blir så uppvaktad som jag har blivit.
Jag hade förfest innan kåren igår, och fick ett paket av mina klasskompisar!
Jag blev jätteförvånad och glad, jag hade inte märkt något av deras insamling och anade verkligen ingenting. Ett sällskapsspel var det, så det kunde inte varit en bättre present heller.

Har jag berättat någon gång att det spökar i min mobil? Det gör det iallafall, och igår blev jag lite förskräckt...
Jag fick ett nytt sms. När jag skulle öppna det såg jag att det jag fått sist var borta, så jag tänkte att det nog var det som kom igen, det blir så ibland.
Men så var det inte den här gången. Det var från ett nummer jag inte kände igen, och började med "Hej snuttis".
Vem kallar mig snuttis? Ingen! Därav förskräckelsen... -Har jag en pojkvän jag inte visste om?
Det fortsatte i samma kärleksfulla stil, inget speciellt innehåll. 
Då insåg jag att det var ett gammalt sms från Sigrids pojkvän som hamnat i telefonen när den fortfarande var hennes. Och nu hoppade det in på mitt nya sms plats. Inte snällt eftersom jag behövde informationen i mitt nya sms. Inte snällt alls!
Jag stängde mobilen, öppnade den igen, och vips var spökmesset borta, och det nya åter på sin plats.

Jag kan låna ut min mobil om du vill ha lite spänning i vardagen!

Idag har jag fått njuta av fördelarna med att inte skjuta upp saker och ting!

Jag ringde tandläkaren imorse. Egentligen hade jag varken tid eller lust och jag har ändå en tid för undersökning den 29:e, men jag gjorde det iallafall. Det kanske inte är nyttigt att gå om kring med en trasig tand, även om den inte gör ont...
Så jag fick iallafall en tid till klockan 2 idag.
Jag kom inflåsande någon minut över, så som jag alltid gör, trots ansträngningar (den här gången var det ett matte-problem som sinkade mig, det är iallfall en av de bättre anledningarna jag haft...). Jag kom ut igen kvart över med hel tand och inte ett öre fattigare!
Det var nämligen en fyllning som gått sönder, och de har garanti på ett år som inte gått ut än! Det var i sista sekunden, det var inte många dagar kvar på den garantin...

Så nu sitter jag här och känner jag mig rik, nästan som om jag hade tjänat på det hela. Det kanske jag har förresten, motionen mellan stan och Råslätt måste ju räknas på något sätt.

Men nu ska jag räkna ett matte-tal till, och sedan städa lite inför mitt lilla födelsedagsfirande ikväll!