astipasti

Det kom ett blomsterbud hem till mig häromdagen.

Han hade med sig en vacker bukett,

och fäst på en stjälk fanns ett litet kort, men det ända som var skrivet på kortet var en kort dikt:

"Vad ska man då egentligen tro, min vän?

Drömmar kan man leva på och tro.

Ur oro kan det skimra och gro, min vän,

På längtan kan det hela bero."

Så underbart att någon människa tycker att jag är värd blommor,när jag inte har gjort något alls för att förtjäna dem!

Det här var en helt vanlig dag,

men med den mystiska blombuketten på bordet blev det en väldigt fin dag,

Tack!