Sommarnatt
Klockan är 01.36 och himlen är fortfarande ljus i norr.
Blir den någonsin helt mörk den här tiden på året?
Det är alldeles för länge sedan jag varit vaken en sommarnatt och kunnat se solen gå upp
Det är ju det sommaren är till för
Det är sånt jag brukade göra, fast mitt mål var nog aldrig att se solen gå upp...
I sommar ska jag göra sånt igen
men inte ikväll
Pimp my Phone
Det är obligatoriskt att smycka sin mobil när man befinner sig i Japan.
Och när man ändå håller på, varför inte göra det ordentligt?
Jag valde åtminstone bort kristallerna...
Inte utan mitt parasoll!
I Söndags kl 5.15 ringde väckarklockan i Sigrids studentrum, 15 minuter från centrala Tokyo.
Jag hade inte den minsta lust att gå upp. För att det i allmänhet är otrevligt att gå upp kl 5.15, och för att det i synnerhet är otrevligt att gå upp 5.15 när anledningen är att man måste sätta sig på ett flyg mot Sverige, bort från Tokyo och lillasyster.
Jag packade väskorna dagen innan, och hade, mot all förmodan, inte några problem med att få igen resväskan. Innan vi gick tittade jag i säkerhetsskull efter så att jag inte glömt något... Och påsen med pass och biljetter låg inte där den skulle i handväskan! Det rådde full panik när jag och Sigrid letade igenom rummet i jakt på den lilla värdefulla påsen. Hur kan man tappa bort något sådant? Jag som var så ordentlig och välorganiserad en gång i tiden!
Tillslut hittade jag den iallafall, längst ned i resväskan. Ja, Astrid, bra idé att lägga den där!
Jag ska inte låtsas att jag inte hoppades lite, lite att jag inte skulle hitta mitt pass.
Så att jag fått stanna en liten stund till.
Vi tog tunnelbana, och sedan tåg, till flygplatsen.
Man hade ju kunnat tro att det skulle vara folktomt på tunnelbanan halv 6 på en Söndagsmorgon, men icke.
Sätena upptogs av ungdomar släpandes på idrottsutrustning, barn i skoluniformer på väg till helgskolan (fy, elaka föräldrar!) samt diverse andra människor, som bara såg allmänt trötta ut.
Vi försökte vila på tåget, eftersom vi bara fått ett par timmars sömn. Det gick utmärkt för mig, Sigrid däremot hade det lite svårare. Hon hade nämligen hand om min resväska. Denna är mycket modern med 4 hjul, och kan röras i vilken riktning som helst. Något jag var omåttligt mallig över, tills jag insåg att man alltid måste hålla fast den för att den inte ska fara iväg över tåg-golvet eller ned för en backe... Hur svårt kan det vara att sätta dit en broms?!
Det enda problem jag hade när jag packade var mitt parasoll...
Sigrid och jag tillbringade Fredagen med stor-sightseeing, först used-book market, sedan Asakusa-templet,
där vi hittade denna snygging:
och till sist Kejserliga palatset.
Vid Asakusa inhandlade jag ett parasoll, stort som ett vanligt paraply, som jag tänkte försök bygga en ställning till och sätta på min balkong (vi får väll se hur det blir med det, men fint är det iallafall!).
Problemet var att min resväska är för kort. När jag nu köpt parasollet ville jag ju verkligen få med mig det hem, så jag bestämde mig för att prova att ha det uppstickande ur ryggsäcken, och om jag inte fick ha det så skulle jag betala för att ha det som extra bagage.
När jag kom till Narita airport var det dock inga problem, jag fick ta med parasollet i kabinen.
Värre var det när jag skulle byta flyg på Heathrow. Jag checkade förstås in för hela resan i Tokyo, men de kontrollerar ändå handbagaget... Och ingen packning som inte får plats i väskan!
Jag förklarade att jag ju fått ta med parasollet från Tokyo, och tittade bedjande på tulltjänstemannen. Antingen såg han min förtvivlan, eller så är det normalt förfarande, men i vilket fall som helst föreslog han att jag skulle gå och köpa en större väska och komma och hämta parasollet hos honom sedan.
Sagt och gjort, jag traskade iväg till Assesorize och köpte den största väska de hade (som för övrigt var mycket fin, härligt med en ursäkt att handla väska!).
Sedan kom sanningens ögonblick - skulle parasollet få plats? Nu när jag fått med mig det så här långt kunde jag inte tänka mig att behöva skiljas från det, men vi får komma ihåg att det ju inte ens fick plats i resväskan!
Och nej, parasollet stack fortfarande ut ca 1 dm.
Ah.. Jag och tulltjänstemannen tittade på varandra, sedan viskade han åt mig att skynda mig därifrån. Med väska och parasoll. Jag kunde inte varit mer tacksam.
Detta tog förstås lite tid så när jag var påväg bort från kontrollen hörde jag mitt final call i högtalarna.
Det blev en liten språngmarch, men hem kom vi, mitt parasoll och jag!
I Måndags kl 6.30 ringde väckarklockan i mitt rum, 30 min från centrala Jönköping.
Jag hade inte den minsta lust att gå upp.
Vad kan man önska sig mer än en McFlurry med grönt te och oreos?
På grund av lite oplanerat festande igår - började hos en vän med ett glas vin och crêpes, slutade på en karaoke-bar, alleles för sent - har den här dagen gått åt till att vila. Läsa, sova, sitta vid datorn, och när hungern blir för stor koka spagetti. Nyss orkade vi iallafall oss ut till McD och köpte oss varsin grönt te-McFlurry. De är så goda, jag har blivit beroende!
Igår var planen att shoppa i Harajuku efter Sigrids lektion. Så blev det också, men efter vissa missöden. Vi var båda halvsovande kvällen innan när vi bestämde vart vi skulle träffas, så när jag vaknade på morgonen (då hade Sigrid redan gått till skolan) hade jag ingen aning om vad vi bestämt. Jag visste att vi skulle träffas vid 4, men jag kom inte ens ihåg om det var Harajuku vi skulle till. Till saken hör att jag inte har någon telefon.
allafall gav jag mig av, mer och mer ävertygad om att jag var på väg till rätt ställe. Jag kom dit och jag väntade och väntade... 20 över fick jag för mig att hon kanske sagt 5 istället, så jag gick och såg mig omkring och kom tillbaka vid 5. 10 över var jag beredd att ge upp, men då, tillslut, kom hon framhoppandes!
Hon i sin tur hade varit jätteorolig för att jag skulle åka hem, eftersom hon faktiskt sagt 4 till mig, bara det att hon inte kunde vara där förrän 5... Ah, vid det laget var vi båda utpumpade och gick till Starbucks och tog en macka och en scone.
Nu är det min tur att ta ett bad, mm vad skönt det ska bli, och sen är det snart läggdags för en tröttis som mig!
Igår var planen att shoppa i Harajuku efter Sigrids lektion. Så blev det också, men efter vissa missöden. Vi var båda halvsovande kvällen innan när vi bestämde vart vi skulle träffas, så när jag vaknade på morgonen (då hade Sigrid redan gått till skolan) hade jag ingen aning om vad vi bestämt. Jag visste att vi skulle träffas vid 4, men jag kom inte ens ihåg om det var Harajuku vi skulle till. Till saken hör att jag inte har någon telefon.
allafall gav jag mig av, mer och mer ävertygad om att jag var på väg till rätt ställe. Jag kom dit och jag väntade och väntade... 20 över fick jag för mig att hon kanske sagt 5 istället, så jag gick och såg mig omkring och kom tillbaka vid 5. 10 över var jag beredd att ge upp, men då, tillslut, kom hon framhoppandes!
Hon i sin tur hade varit jätteorolig för att jag skulle åka hem, eftersom hon faktiskt sagt 4 till mig, bara det att hon inte kunde vara där förrän 5... Ah, vid det laget var vi båda utpumpade och gick till Starbucks och tog en macka och en scone.
Nu är det min tur att ta ett bad, mm vad skönt det ska bli, och sen är det snart läggdags för en tröttis som mig!
Skorna som är värda skoskavet, visst är de underbara?
Närmast himlen
Idag, efter en sväng förbi Sigrids Universitet, tog vi oss till Mori Tower för att titta på utsikten. Med hjälp av Sigrids hm, goda kartläsning, kom vi efter några varv fram till rätt entré. Till hennes försvar var det inte helt uppenbart vart man skulle in, det var inte vanliga kontorsentrén som gällde.
Iallafall fick vi en fin vy över hela stan, och vid klart väder hade vi kunnat se mont Fuji. Tyvärr var det molningt och ruskigt.
På hemvägen svängde vi förbi affären och köpte superbilliga jordgubbar, tofu, sallad och lax, och har nu avnjutit en utsökt middag.
Vi tittade förstås lite i affärer idag igen, men inte med vår prisklass riktigt... Och vi gick till Appelstore, jag hade ju tänkt kolla på iPhone, men det verkar inte som att den kommit hit än, om det nu kan vara möjligt. Det fanns bara datorer och iPods med tillbehör, och till min ilska endast tillbehör till de nyaste modellerna. Hmpf. Jag är ju inte den att fråga speciellt efter saker och ting! I vilket fall som helst ville vi ut ur affären så snabbt som möjligt, eftersom det gick två försäljare på varje kund, de fanns överallt och följde varje steg man tog!
Nu ska jag dekorera mina naglar innan jag krypre i säng,
Puss och kram
Iallafall fick vi en fin vy över hela stan, och vid klart väder hade vi kunnat se mont Fuji. Tyvärr var det molningt och ruskigt.
På hemvägen svängde vi förbi affären och köpte superbilliga jordgubbar, tofu, sallad och lax, och har nu avnjutit en utsökt middag.
Vi tittade förstås lite i affärer idag igen, men inte med vår prisklass riktigt... Och vi gick till Appelstore, jag hade ju tänkt kolla på iPhone, men det verkar inte som att den kommit hit än, om det nu kan vara möjligt. Det fanns bara datorer och iPods med tillbehör, och till min ilska endast tillbehör till de nyaste modellerna. Hmpf. Jag är ju inte den att fråga speciellt efter saker och ting! I vilket fall som helst ville vi ut ur affären så snabbt som möjligt, eftersom det gick två försäljare på varje kund, de fanns överallt och följde varje steg man tog!
Nu ska jag dekorera mina naglar innan jag krypre i säng,
Puss och kram
Shopping i högklackat
Vilken underbar stad jag hamnat i!
Här finns allt jag någonsin önskat mig, och tusen saker jag inte haft en aning om att jag önskat mig,
förrän nu.
Det var alltså shopping som gällde igår. Jag hittade ett par underbara högklackade i en second-hand butik, där jag också köpte några armband mycket billigt. Jag hittade också en underbar blus i väldigt speciell design, som bara kostade ca 300kr, i en liten butik med exklusivt utseende.
Innan jag går loss på resten av butikerna ska jag kolla upp vad det kostar att skicka hem lådor till Sverige. Min resväska är trots allt inte bottenlös...
Igår kväll firade vi en av Sigrids gamla klasskompisar från Handels, som har fått stipendium att plugga här i fem år. Eftersom Sigrid skulle ha lektion nu på förmiddagen, var vi bara där för att ta en drink, och så blev det efterrätt efterom vi kom på att vi inte ätit efterrätt på hela dagen!
Just nu sitter jag och funderar på hur många skavsårs-plåster jag har kvar. Efter vintern är mina fötter inte vana vid högklackat, och har protesterat i form av blåsor under fotsulorna... Shopping är ju riktig lång-vandring, när allt kommer omkring. Ja, ja, det var sååååååååå värt det!
Jag sitter fortfarande i pyamas, och Sigrid är i skolan, men jag tror planen för dagen är picknick i parken med några dorm-mates, och middag ikväll med några vänner till Sigrid. Picknicken beror lite på vädret, det regnar inte just nu, men det är mulet och fult. Vädret var väldigt mycket bättre i Kyoto, soligt varje dag, och upp till 29 grader!
Det är bäst jag börjar göra mig iordning, jag tror Sigrid kommer hem snart, och då bär det iväg.
Puss puss
Här finns allt jag någonsin önskat mig, och tusen saker jag inte haft en aning om att jag önskat mig,
förrän nu.
Det var alltså shopping som gällde igår. Jag hittade ett par underbara högklackade i en second-hand butik, där jag också köpte några armband mycket billigt. Jag hittade också en underbar blus i väldigt speciell design, som bara kostade ca 300kr, i en liten butik med exklusivt utseende.
Innan jag går loss på resten av butikerna ska jag kolla upp vad det kostar att skicka hem lådor till Sverige. Min resväska är trots allt inte bottenlös...
Igår kväll firade vi en av Sigrids gamla klasskompisar från Handels, som har fått stipendium att plugga här i fem år. Eftersom Sigrid skulle ha lektion nu på förmiddagen, var vi bara där för att ta en drink, och så blev det efterrätt efterom vi kom på att vi inte ätit efterrätt på hela dagen!
Just nu sitter jag och funderar på hur många skavsårs-plåster jag har kvar. Efter vintern är mina fötter inte vana vid högklackat, och har protesterat i form av blåsor under fotsulorna... Shopping är ju riktig lång-vandring, när allt kommer omkring. Ja, ja, det var sååååååååå värt det!
Jag sitter fortfarande i pyamas, och Sigrid är i skolan, men jag tror planen för dagen är picknick i parken med några dorm-mates, och middag ikväll med några vänner till Sigrid. Picknicken beror lite på vädret, det regnar inte just nu, men det är mulet och fult. Vädret var väldigt mycket bättre i Kyoto, soligt varje dag, och upp till 29 grader!
Det är bäst jag börjar göra mig iordning, jag tror Sigrid kommer hem snart, och då bär det iväg.
Puss puss
In Tokyo with a tan
Japp, då var jag tillbaka i Tokyo. Om man nu kan säga tillbaka när jag knappt hann vara här alls innan det bar iväg till Kyoto...
Klockan elva igår kväll lämnade jag och Sigrid Kaj i hans fina lilla japanska stuga, och hoppade på bussen mot Tokyo. Vi har blivit duktiga på det här med nattbuss, och sov som två små grisar ända tills vi var framme på stationen klockan sju imorse. Stackars Sigrid hann i stort sett bara hem och vända innan hon skulle iväg till Universitetet, och trots vår gris-sömn känner jag mig inte det minsta avundsjuk!
Jag ska ta chansen att vila lite nu innan vi träffas på stan klockan tre. Jag tänkte passa på att ta ett bad och läsa Marian Keyes nya, som jag hittade på Heathrow på vägen hit. Sedan måste jag lista ut hur jag ska ta mig till stan, jag har visst glömt vilken station jag skulle till, men det ordnar sig...
För övrigt har jag fått en fin solbränna, till skillnad från de chica japanskorna, som trippar runt med parasol och handskar..
Här är en bild från berget med portarna. Det tog oss nästan två timmar att gå hela vägen, men då fanns det också en hel del att titta på utefter vägen.
Jag lägger ut lite mer bilder på facebook,
puss o kram
Klockan elva igår kväll lämnade jag och Sigrid Kaj i hans fina lilla japanska stuga, och hoppade på bussen mot Tokyo. Vi har blivit duktiga på det här med nattbuss, och sov som två små grisar ända tills vi var framme på stationen klockan sju imorse. Stackars Sigrid hann i stort sett bara hem och vända innan hon skulle iväg till Universitetet, och trots vår gris-sömn känner jag mig inte det minsta avundsjuk!
Jag ska ta chansen att vila lite nu innan vi träffas på stan klockan tre. Jag tänkte passa på att ta ett bad och läsa Marian Keyes nya, som jag hittade på Heathrow på vägen hit. Sedan måste jag lista ut hur jag ska ta mig till stan, jag har visst glömt vilken station jag skulle till, men det ordnar sig...
För övrigt har jag fått en fin solbränna, till skillnad från de chica japanskorna, som trippar runt med parasol och handskar..
Här är en bild från berget med portarna. Det tog oss nästan två timmar att gå hela vägen, men då fanns det också en hel del att titta på utefter vägen.
Jag lägger ut lite mer bilder på facebook,
puss o kram
Lite mer av Japan
Jag har tillbringat de senaste dagarna hos Sigrids familjer i Kishiwada, Osaka.
Det var spännande att träffa dem till slut,
men eftersom de kunde högst ett ord engelska, och detsamma för mig när det gäller japanska,
så blev det inga djupare diskussioner.
Vi började hos familjen Icke utchi. De äger 3 hus på sin gata, det ena bor de i med de två döttrarna som är i vår ålder. Det andra bor storebror med fru och två små söta barn. Det tredje stod tomt just nu, men det var där Sigrid bodde när hon var hos dem.
De var väldigt livliga, och hittade på att vi skulle gå till badhuset kl 10 på kvällen.
De är inte helt ovanligt i Japan, och det var inte ett badhus i den svenska bemärkelsen. Vi började med att tvätta av oss noga, sedan slappnade vi av i någon av de varma poolerna, även utomhus under stjärnhimlen.
Vi fick även prova lite olika dräkter hemma hos familjen... Jag ska lägga upp lite bilder när jag kommer till Tokyo!
Den andra familjen var helt annorlunda, men lika rara de. Mamman lagade en otrolig middag med hur mycket mat som helst, och frukosten var inte sämre den! Jag fick en inbjudan att komma och bo hos dem när jag vill och hur länge jag vill, och känner mig väldigt hedrad.
Igår skulle vi tillbaka till Kyoto, men vi började med att shoppa i Osaka med en av Sigrids kompisar från Kishiwada, och tog söta bilder i automater. Jag såg väldigt mycket fina skor, men inga i min storlek... Ahhh!
Idag var vi på Barbecue men en english-speakingclub från Kajs UNI. Man hade ju kunnat tro att de ville prata engelska, men inte det inte! Jo, några pratade jag med... Men jag satt på gräset med Kajs flatmates och hade det trevligt ändå.
Överhuvudtaget så var det en lite konstig Barbeque. Bara att ta sig till stället tog över en timme, och när vi väl kom dit visade det sig vara... hur kan jag beskriva det...En jordplätt i skogen, med lite tak att grilla under, lite lite gräs, och en massa skolbarn som spelade farliga bollsporter. Farliga för oss alltså. För att inte tala om vissa udda typer i klubben... Oj oj oj!
Imorgon natt blir det buss tillTokyo igen, så imorgon får vi försöka klämma in allt vi inte hunnit här!
Godnatt*
Det var spännande att träffa dem till slut,
men eftersom de kunde högst ett ord engelska, och detsamma för mig när det gäller japanska,
så blev det inga djupare diskussioner.
Vi började hos familjen Icke utchi. De äger 3 hus på sin gata, det ena bor de i med de två döttrarna som är i vår ålder. Det andra bor storebror med fru och två små söta barn. Det tredje stod tomt just nu, men det var där Sigrid bodde när hon var hos dem.
De var väldigt livliga, och hittade på att vi skulle gå till badhuset kl 10 på kvällen.
De är inte helt ovanligt i Japan, och det var inte ett badhus i den svenska bemärkelsen. Vi började med att tvätta av oss noga, sedan slappnade vi av i någon av de varma poolerna, även utomhus under stjärnhimlen.
Vi fick även prova lite olika dräkter hemma hos familjen... Jag ska lägga upp lite bilder när jag kommer till Tokyo!
Den andra familjen var helt annorlunda, men lika rara de. Mamman lagade en otrolig middag med hur mycket mat som helst, och frukosten var inte sämre den! Jag fick en inbjudan att komma och bo hos dem när jag vill och hur länge jag vill, och känner mig väldigt hedrad.
Igår skulle vi tillbaka till Kyoto, men vi började med att shoppa i Osaka med en av Sigrids kompisar från Kishiwada, och tog söta bilder i automater. Jag såg väldigt mycket fina skor, men inga i min storlek... Ahhh!
Idag var vi på Barbecue men en english-speakingclub från Kajs UNI. Man hade ju kunnat tro att de ville prata engelska, men inte det inte! Jo, några pratade jag med... Men jag satt på gräset med Kajs flatmates och hade det trevligt ändå.
Överhuvudtaget så var det en lite konstig Barbeque. Bara att ta sig till stället tog över en timme, och när vi väl kom dit visade det sig vara... hur kan jag beskriva det...En jordplätt i skogen, med lite tak att grilla under, lite lite gräs, och en massa skolbarn som spelade farliga bollsporter. Farliga för oss alltså. För att inte tala om vissa udda typer i klubben... Oj oj oj!
Imorgon natt blir det buss tillTokyo igen, så imorgon får vi försöka klämma in allt vi inte hunnit här!
Godnatt*
Tempelkatter och sötsaksbuffé
Jag måste börja med att säga: Japan är fantastiskt!
Och Tack Elina, hoppas du haft en bra vecka?
Jag kommer precis från middagen, som intogs på en rstaurang specialiserad på tårtor och efterrätter. Vit-chokladfodue, chokladkaka, tiramisu, mjukglass...
De serverade även lite pastaoch pizza, men herregud, man får ju prioritera!
Nu sitter jag på Mc Donalds och snyltar på ett trådlöst nätverk, och känner mig aningens illamående.
Men för att återgå till dagen: Efter frukost bestämde vi oss (jag, Sigrid och Kaj) för att åka till ett ställ med tempel och alléer av röda portar. Det var jättevackert, jag ska lägga upp foton när vi kommer tillbaka till Tokyo.
Iallafall visade det sig bli en vandring på ett par timmar. Vägen, kantad med tempel, gick upp till toppen av ett berg, där man såg ut över hela Kyoto. Vi såg även ett luftskepp, och jag blev väldigt förvånad, eftersom jaghittills, pinsamt nog, varit övertygad om att de inte finns på riktigt!
Även om det var vackert, var det bitvis lite skrämmande...
Ensamma i en stor skog , lite mörkt under träden, med läten av vind, fåglar och godor, och omgivna av tempel med statyer av vargar och drakar... I vissa tempel brann ljus...
Vid ett tempel började Sigrid kela med en katt. den reste sig upp och började yla, och katt fter katt kom framhoppande ur skuggorna!
Jag ble lite räd att de skulle äta upp mina vader, men de nöjde sig med att jama vilt.
Imorgon bär det av till Sigrids familjer i Kishiwada, det ska bli jättespännande att träffa dem!
Godnatt godnatt!
Och Tack Elina, hoppas du haft en bra vecka?
Jag kommer precis från middagen, som intogs på en rstaurang specialiserad på tårtor och efterrätter. Vit-chokladfodue, chokladkaka, tiramisu, mjukglass...
De serverade även lite pastaoch pizza, men herregud, man får ju prioritera!
Nu sitter jag på Mc Donalds och snyltar på ett trådlöst nätverk, och känner mig aningens illamående.
Men för att återgå till dagen: Efter frukost bestämde vi oss (jag, Sigrid och Kaj) för att åka till ett ställ med tempel och alléer av röda portar. Det var jättevackert, jag ska lägga upp foton när vi kommer tillbaka till Tokyo.
Iallafall visade det sig bli en vandring på ett par timmar. Vägen, kantad med tempel, gick upp till toppen av ett berg, där man såg ut över hela Kyoto. Vi såg även ett luftskepp, och jag blev väldigt förvånad, eftersom jaghittills, pinsamt nog, varit övertygad om att de inte finns på riktigt!
Även om det var vackert, var det bitvis lite skrämmande...
Ensamma i en stor skog , lite mörkt under träden, med läten av vind, fåglar och godor, och omgivna av tempel med statyer av vargar och drakar... I vissa tempel brann ljus...
Vid ett tempel började Sigrid kela med en katt. den reste sig upp och började yla, och katt fter katt kom framhoppande ur skuggorna!
Jag ble lite räd att de skulle äta upp mina vader, men de nöjde sig med att jama vilt.
Imorgon bär det av till Sigrids familjer i Kishiwada, det ska bli jättespännande att träffa dem!
Godnatt godnatt!
Japanska datorer...
Nu har jag antligen fatt lite tid over till att skriva, men min tid har snart gatt ut (sitter pa cafe), och jag har forrtfarande inte listat ut hur jag ska skicka ivag mitt franskaarbete... Sigrid och Kaj dumpade mig har (inte sa att jag inte har det bra, gratis lask, och hade aven kunnat kopa till massage stol, soffa, you name it... Men det tog mig en halvtimme att byta tecken.. Ja, ja, framme ar jag, akte nattbuss till Kyoto och har agnat dagen at att titta pa tempel och shoppa. Underbart stalle det har, men nu maste jag hem och ta hand om mina fotter och mitt roda skinn.
Puss puss
