Valborgsdepression

Jag sitter ensam i mitt rum och ofirar Valborg. På gräsmattan utanför har grannarna spelat fotboll och grillat och sitter nu med en gitarr och sjunger tillsammans, och jag känner mig som den ensammaste människan i världen!


Att det sedan är mitt eget val att sitta här alldeles själv, till stor del tack vare en väldigt lyckad kväll på kåren igår, det är lätt att glömma... Så jag sitter och grinar för min skull och för alla i Grey's Anatomy-avsnittet jag sitter och tittar på, och önskar att jag hade en stor burk Ben & Jerrys i knät. Synd att de inte har sådana på Konsum, eller bra kanske, för hade de haft det skulle jag mått väldigt illa om ca en halvtimme.

Nu har det tystnat utanför, och det börjar bli mörkt ute. Det känns mycket bättre! Jag hatar ljusa nätter, de är så vemodiga så jag får inte vara ensam då!

Glad Valborg på er alla, och grattis Kungen!

Kommer känna mig som hemma...

Jag satt och var sorgsen över att jag sagt upp mitt fina lilla studentrum, över att jag snart inte kommer gå upp för den hemska backen mer, till och med över att jag inte ska handla på Dalviks konsum, den dyraste mataffären i stan, i framtiden. Så jag tyckte synd om mig själv, kände mig hemlös, vilket jag förvisso var, eftersom jag sagt upp lägenheten utan att ha en ny att flytta in i...
Men så ringer min telefon, ett okänt nummer, och jag vill inte svara. Men jag gör det iallafall, och så får jag veta att jag fått ett rum i ett kollektiv, med inflyttning första Juli.
Jag flyttar ut ur mitt lilla rum med balkong, och flyttar in i ett annat litet rum med balkong! Det nya lilla rummet har dessutom en tillhörande lägenhet, med tillhörande kök, vardagsrum och lägenhetskompisar! Och ligger ca fem minuter från skolan... Utan att behöva riskera livet. Jag tror jag kommer trivas där!

Nu ska jag sova... Sov alldeles för lite i natt, och har tillbringat dagen bakom ratten på väg från Stockholm. Så nu kollapsar jag snart!
GOd

Snarkande grannar

Min kompis har en granne som snarkar. Han snarkar så högt att det hörs ner till henne när hon försöker sova, någon gång har hon till och med burit in sin extra-säng i köket och legat där för att kunna somna!

Jag har också en granne som snarkar. Men det störs jag bara av på dagen.
Jag satt och läste en bok på balkongen idag och ser min grannes vita ben sticka fram bakom avgränsningen på vår gemensamma balkong.
Plötsligt hör jag en snarkning! Som följs av ännu en, osv. Rikrigt äckliga slem-i-halsen snarkningar, så tillslut var jag tvungen att gå in igen. Borde vara förbjudet att sova på balkongen! Iallafall om man snarkar...

Solen i ögonen

Jag var i skolan i elva och en halv  timmar idag. Tentaplugg, sista matte-tentan på fredag! Jag tycker faktiskt ganska mycket om veckan innan en tenta, när vi sitter i skolan sent och pluggar, äter godis och pratar om seriösa och, mer och mer ju senare det blir, mindre seriösa saker.
Så det gör inte så mycket att vara kvar till halv åtta, det jobbiga är promenaden hem sedan! För vad jag än drömmer om efter en hård dag, så är det iallafall inte att ägna mig åt bergs-bestigning! Snarare att någon väntar på mig i en nystädad lägenhet med mat på bordet... Ååååh!
Men idag, idag var det helt underbart att gå hem! På väg genom stan hade jag solen i ögonen, och det var närmare åtta på kvällen... Det betyder att det snart är sommar, jippi!!! Jag blir på så gott humör, så det gör inte ens något att det faktiskt är lite jobbigt att ha solen i ögonen...
Och i helgen ska det bli varmt och skönt. Härligt! Tyvärr ska jag sitta i en bil på väg till/från Stockholm under Lördag och Söndag... Ska försöka se till så att vi åker riktigt tidigt eller riktigt sent, så jag hinner njuta av vädret.

Men men, nu är det läggdags! Jag tänkte försöka komma i tid till skolan imorgon, har bara NÄSTAN lyckats hela veckan, men skam den som ger sig!

Ex

Sina ex borde man stoppa undan i en låda. Som man kan ge bort till UFF, som den där älsklingströjan som faktiskt sticks väldigt mycket eller inte värmer längre eftersom den är full med hål.
Men sedan finns det de ex som borde stoppas i en låda och brännas upp...


Nu menar jag inte främst mina ex. De har jag inget bekymmer med, och det kanske just beror på de i allmänhet försvunnit helt ur mitt liv efter att vi gjort slut. De som finns i mitt liv nu har kommit tillbaka senare, mer som personer än som gamla pojkvänner.

Men ex som vägrar att släppa taget, som gör slut men inte vill låta en gå vidare, som ingorerar en när allt man vill är att få vara med honom, och som kommer och lovar allt när man börjar titta åt andra håll... Han suger sig fast som en igel, tar upp hennes tid när hon kunde varit lycklig och låter henne inte ta sig loss. Jag vill ta igeln och trampa på den. Eller hälla salt på den så att den löses upp till en slemmig gegga. Eller bara förflytta honom långt, långt bort, så han inte hittar henne förrän hon är stark och fri och kan behandla honom som luft.

Men jag kan ingenting göra. Jag bli arg och jag blir ledsen och jag kan bara finnas där.
Eller så rövar jag bort henne någon dag.

Vill man vara fin så får man lida pin!

Det har varit så underbart soligt de senaste dagarna, och som den äkta svensk jag är, måste jag utnyttja detta till fullo!

Följaktligen bestämde jag och Disa redan igår att vi skulle tillbringa dagen på hennes gräsmatta och sola och räkna matte, och runt 1 idag kom jag dit med mina matteböcker. Till vår stora besvikelse var det kallt, riktigt kallt, och Jönköping är förövrigt ett riktigt blås-hål. Men vi misströstade inte, nu skulle vi bli bruna! Så vi lade oss på ett lakan på gräset, Disa i T-shirt och shorts och jag i baddräkt och jeans. Men, ganska snabbt åkte det fram en handduk som vi lindade runt våra blåfrusna fötter. Sedan en tröja. Tillslut låg vi där under ett duntäcke!!! Och sedan gav vi upp och gick in...

Vi fick iallafall mycket gjort, men jag har ändå panik inför matte-tentan på fredag, och jag har anledning märker jag, ju fler tal jag försöker mig på...

Aja, imorgon blir det ett nytt försök med plugg i solen, och förhoppningsvis inte lika plågsamt!

Puss godnatt

Mitt liv i facebooks händer

Fortfarande utan mobil efter ett dygn, ligger mitt liv i facebooks händer.
All kontakt med omvärden sker därigenom, och det skapar vissa bekymmer för mig.
Jag får nervösa problem för att jag tror att jag missar viktiga samtal angående sommarjobb eller lägenheter.
Däremot sköter facebook mitt sociala liv alldeles utmärkt,
men det måste jag erkänna, att så är det även i vanliga fall...
Och på ett sätt är det skönt att vara utan mobil.
Jag hatar att svara i telefonen!
Jag tycker det är skitsvårt att komma på något att säga, och om det är ett okänt nummer börjar hjärtat slå som om jag hade sprungit ett maraton-lopp!
Så det är skönt att slippa,
och för en gångs skull inte ha dåligt samvete för att jag inte ringer...

Ikväll är jag iallfall oanträffbar,
för då ska jag grilla på Vätterstranden med Maria och Disa! Och kanske hennes flirt...
Ska bli så mysigt, första gången i år! Vi tar med filtar och stolar och kör ner till ICA Maxi och handlar grill och korv. Mmmmmm!
Tyvärr får vi nog dela stranden med ett 50-tal overall-klädda busar, hörde något om stor fest,
men det kan inte avskräcka oss!

Puss puss


Idag tar jag priset!



Min mobil fungerar inte. Igen! Såhär frustrerad och arg är jag över det.

Det värsta är att, hur mycket jag än vill skylla på min hemska sköldpadde-mobil, så är det faktiskt mitt eget fel den här gången. Helt och hållet.
Jag kommer nämligen inte ihåg min pin-kod, och har den uppskriven hos mamma och pappa ( och har precis insett att jag faktiskt måste ha en telefon för att komma i kontakt med dem)... Det vore en sak om jag varit en klant och glömt koden där, men faktum är att jag bara varit lat och inte orkat leta reda på lappen när jag varit där! Jag har tänkt att det tar jag senare, och jag behöver ju aldrig stänga av telefonen, kan ju ladda den i tid...

Men troligt att jag skulle lyckas med det varje gång!!! Idag dog den, och jag kammar hem prist av dummhet!

Det är en lägenhet som står på spel också. Jag skulle hem till min systers vän och titta på ett rum i lägenheten hon delar med några andra studenter, jättecentralt!!! De funderar på att hyra ut ett rum till, men inte till vem som helst. Så vad gör jag för att göra gott intryck, när jag ska träffa dem kl 7? Jag kommer inte dit!!! Jag hade tjejens nummer på mobilen, jag hade lägenhets-adressen på mobilen, och hon fanns inte på eniro. Snacka om att verka otrevlig, hoppas jag inte sumpade chansen!

Som tur är var dagen riktigt bra i övrigt. Sol, kaffe i skolan, samt en "date" min kompis bestämde med en kille på kåren igår. De skulle träffas i skolan, och jag och hans kompis var med som moraliskt stöd :)
Killen är en av de snyggaste jag sett!!! Om hon inte sett honom först så...hahaha!

Nu ska jag ta en knäckemacka (jag åt kebabtallrik i skolan idag, så ni behöver inte tycka synd om mig) och fortsätta läsa "den krossade Tanghästen".

Puss puss

Helt slut idag!


Jag sitter i en fåtölj med en snarkande katt bakom ryggen, och försöker fördriva tiden tills det är dags att sova.
Jag orkar inte ens läsa min deckare, och jag älskar annars att krypa upp i soffan och mysa med en deckare och en kopp te.

Jag är kvar hos mor och far, och ska strax åka till stationen och hämta mamma och tänkte ta en sväng förbi lägenheten för att hämta fysikboken och kläder till imorgon. Men sen är det nog läggdags! Det värsta är att jag har något slags inre motstånd mot att gå och lägga mig när jag faktiskt borde... Så jag håller mig uppe ändå, och ja, det blir en ond cirkel...

Jag har åtminstone fått en del gjort idag; lite matte, men framförallt är kemi-redovisningen överstökad. Det gick dessutom bra, så nu kan jag och Fredrik vara stolta!

Ska stoppa i mig lite mat nu innan jag far, så
puss puss

Här sitter jag och jäser...


Samtal mellan mig och min 4-åriga systerdotter Elise igår kväll efter nattning:

Jag: Nej, nu måste jag gå ner till gästerna...

E: Du kanske är en gäst!

Jag: Nej, det kan du vara! Du kan vara bak-jäst!

E: Neej...(tanke-paus) Jag är fram-jäst!

Jag: Hahaha.... (tänker: fattade hon vad jag menade?)

E: Nej, jag menar, vi är en deg!

Jag: Haha(Oj, det gjorde hon visst!), då får du ligga här och jäsa en stund...

Maria 20!

Igår fyllde Maria 20 år. Det firade vi naturligtvis med att gå till systemet, även om Maria blev så nervös så att hon hotade med att springa därifrån :)
På kvällen blev det ett litet firande, och jag tänkte locka håret, dagen till ära.
Det är så skönt att håret börjar växa ut! Jag trivdes visserligen jättebra i mina korta frisyrer, men nu är det dags för något nytt.

Jag ställde mig alltså med locktången framför badrumsspegeln och satte igång, men när jag var halvvägs ungefär, tappade jag tången i golvet... Och det gick i bitar...
Så där stod jag, men halva huvudet krulligt och halva rakt, osminkad, oklädd och med inte så mycket tid på mig.
Efter några reparationsförsök insåg jag att platt-tången fick bli min räddare i nöden. Det kändes som misshandel av hår, men rakt blev det!

Här kommer dagens fråga:

Hur och var ska den lilla fjädern in?

Nu hoppas jag på bra svar, eller någon som vill komma och hjälpa mig, helt enkelt!

Mat-tjuv!

Det är det västa jag varit med om! Nästan iallafall...
Där kom jag på morgonen med inte bara en, utan TVÅ matlådor, hade varit hos mamma och pappa och laddat upp, en med kålpudding, och en med fläskpannkaka som jag tänkte ha imorgon.
Som vanligt ställde jag in dem i ett av skolans kylskåp, och gick sedan upp till Maria och satte mig med mina integraler.
Jag längtade verkligen efter kålpudding, så ni förstår att jag blev irriterad när jag inte kunde hitta min påse när det var dags för lunch. Maria hjälpte mig att leta igenom alla kylskåp, men påsen var puts väck, så jag blev tvungen att köpa en köttbullemacka på Studenternas. Inte så illa det heller, men säkert långt ifrån mammas kålpudding!
Jag tänkte ändå att jag  skulle hitta matlådorna innan jag gick hem, när kylskåpet tömts på de flesta andra påsar.
Men inte!
De är försvunna, någon har stulit mina matlådor!

Jag kan väl klara mig utan kålpudding, men för en fattig student är två matlådor faktiskt en förmögenhet! Och då räknar jag inte med själva lådorna och besticken, för då blir påsen ovärderlig...

Så nu sitter jag här och knaprar morötter och är sur. Det blev inte bättre av att vissa på min vårdcentral är så inkompetenta att de inte lyckades få iväg receptet på min medicin under hela förra veckan (de skulle skicka det i början av veckan, eftersom min burk skulle ta slut på torsdagen..), och idag, när jag faktiskt skulle till vårdcentralen själv, skickade de iväg det, PRECIS INNAN JAG KOM DIT!!!! Så nu får jag det efter lunch imorgon.... Tills dess får jag känna mig illamående och svimmfärdig.

Något bra för ilskan iallafall med sig; rekordtid mellan Råslätt och Dalvik! Det brukar vara skitjobbigt att cykla hela vägen, eftersom det ÄR en skitjobbig väg, med en fin uppförsbacke som avslutning.
Men idag hade jag vunnit Tour de France på min Monark! Det var fortfarande skitjobbigt, men viljan att komma hem snabbt var större än Dalviksberget...

Men men, snart ska jag få pizza-sällskap, precis vad jag behöver efter en sån här dag!

Halvdöd men lycklig

Nu har jag äntligen fått iväg kemiarbetet jag suttit med de senaste timmarna, och kan till fullo njuta av påsk-lovet. Eller veckan av självstudier, som den också kallas...

Det har varit en helt fantastisk dag, jag har fortfarande ett lyckligt leende på läpparna efter solskenet! Blev som jag planerade, en del kemi, men mest kaffe och glass utanför Studenternas. Helt galet, förresten... Det skulle komma in nya glassar under dagen, så jag och Maria gick in med jämna mellanrum för att undersöka om de kommit. Tillslut hörde vi en tjej berätta för någon att det fanns nya glassar... Och inte bara vi, ALLA där i gropen liksom sögs in i fiket och kretsade som rovfåglar runt glassgubben medan han lassade in.
Det är något magiskt med glass,  det är inte bara smaken... Äter man glass är det sommar.

Innan jag stupar i säng tänkte jag ge en utvärdering av husmorskuren:
Mitt skin har nu antagit en mer grisskär nyans, bättre än igår alltså, men jag tvivlar på att det var honung- och filblandningens förtjänst. Idag använde jag foundation med solskydd för att inte förvärra det hela, men enligt mitt kemiarbete, som handlar om just solskyddsmedel, gör de troligtvis mer skada än nytta... Ja, ja, jag slipper iallafall se ett som ett stoppljus i ansiktet :)

Natti natti

Kate Moss för Topshop

Jag har haft en helt fantastisk dag! Jag tillbringade fyra timmar sittandes med mina härliga vänner utanför fiket i skolan, med åtskilliga kaffe och glassar. Nu ser jag ut som en kräfta, men det var värt det...

Kate Moss' nya kollektion för Topshop kom ut idag, och jag har hittat min favorit:

Close

Kräft-symptomen försöker jag bota med en blandning av honung och filmjölk, som jag strukit ut på min misshandlade hud. Ett gammalt husmors-knep jag hittade, hoppas det hjälper!
Jag har nämligen planer på att tillbringa morgondagen på samma sätt som den här, men det får bli i en mindre urringad tröja...
 

Jag=Stålmannen

Det är iallafall vad jag tror varje morgon när jag "bara ska" göra något mer innan jag måste gå hemifrån, och tillslut inte har en chans att komma i tid såvida jag inte kan ta mig hemifrån och till skolan på ungefär 1 sekund.
En kvart tills vi börjar, då har jag 5 min på mig att sminka mig... och platta håret hinner jag... och packa väskan... Förhoppningsvis har jag iallafall kommit ihåg att göra iordning en matlåda, annars måste jag hitta några bönor och grönsaker i frysen som jag kan blanda ihop till en inte alltför aptitlig röra...
Sedan tar jag cykeln och kastar mig dödsföraktande nerför backen mot stan (lite för sant för att vara roligt...). Är jag riktigt snabb och har tur med trafiken kan jag ta mig till skolan på under 10 minuter, och försöker sedan diskret smyga in i klasrummet, flåsande och med håret åt alla håll. Fast om jag är ensam i hissen upp hinner jag iallafall fixa håret...
Jag har börjat inse att jag är mer som Bolt (ni förstår om ni har sett filmen - har in inte det kan jag rekommendera den!), men till skillnad från honom lär jag inte av mina misstag...

Jag blir snarare sämre på att passa tider för varje år som går! Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin kom försent förrän jag började gymnasiet. Inte utan att kunna skylla på bussen iallafall.
Men jag ser ett sammanhang där; jag började komma försent när jag flyttade in till stan och började gå eller cykla vart jag än skulle... Innan hade jag helt enkelt inget val - antingen hinner jag med bussen, eller så blir jag kvar hemma tills nästa buss kommer, om 2-4 timmar. Inte ett alternativ.
Så jag var väl aldrig punktlig då...
Men det betyder inte att jag inte kan bli! Ok, jag tvivlar, men det finns ändå en chans, och jag tycker egentligen att det är väldigt oförskämt att komma för sent, så vi får väl se!

RSS 2.0