Såhär såg jag ut igår:
Men idag har jag plockat körsbär. Jag har en stor glas-skål full av stora, gul-röda bär. Mmmm...
Det är troligt att jag kommer få väldigt ont i magen snart.
Poolhäng
Dagen har tillbringats vid poolkanten tillsammans med två andra söta flickor, och jag har njutit av blå himmel, pool, glitter från havet (ja, ja, Vättern...).
I det här vädret, vem behöver franska rivieran?! Jönköpings riviera är inte så illa, och bytte man bara järnvägen mot en boulevard och småländskan mot franska, skulle den vara fulländad...
Uppstyrandet av mitt liv fortskrider; jag har LAGAT MAT idag. Riktig middag, med talrik och bestick framdukat!
Det blev lasagne, och trots att mor och far uppenbarligen länsade skåpen på allt ätbart innan de lämnade mig att vakta huset, blev den mycket god.
Voi voi
Idag bestämde jag mig för att det är dags att styra upp mitt liv, och hemförsäkring och bostadsbidrag är en bra början.
Alltså bryggde jag mig en kopp te, tog blanketter och en pärm med diverse viktiga, bortglömda papper som bör sorteras snarast, under armen och slog mig ned ute i solen.
Det går ungefär en minut. Sedan, med solen fortfarande framme, känner jag en regndroppe på armen. Jag tittar upp, och ser en grå vägg komma emot mig! Snabbt samlar jag ihop mina saker och springer mot dörren.
Jag hinner precis in innan himlen öppnar sig (För övrigt något den gjort till en vana den senaste veckan eller så )!
Jag behöver uppenbarligen inte bekymra mig över att vattna i trädgården idag heller.
Nu sitter jag istället vid köksbordet och lyssnar på åskan och försöker hitta lite motivation. Det känns inte som att det kommer någon, så jag får väl helt enkelt göra lite kaffe, kavla upp ärmarna och sätta igång ändå.
Att välja väder
I går satt jag och njöt på balkongen. Med bok, kaffe och regnbåge. Det kan knappast bli bättre!
Jag visade bilden för en vän från Nederländerna tidigare idag, och han blev mäkta avundsjuk och klagade över att det bara var grått hos honom.
Jag kände mig tvungen att påpeka att det faktiskt måste regna för att bli regnbågar, och regnat har det gjort, så det räcker och blir över.
Till exempel överraskades jag (eller... överraskades är kanske en överdrift...) av ett ordentligt regn igår när jag var ute och sprang. Det gjorde inte så mycket till att börja med, det var bara skönt att ha något annat än min allergi-täppta näsa att tänka på, men när jag irrat runt och försökt hitta hem i en halvtimme, då var det inte lika trevligt längre! Jag vet inte hur stadsplanerarna tänkte när de skissade upp det här området, men resultatet ger en stark labyrint-känsla...
Det är nämligen inte så att jag har dåligt lokalsinne. Jag följer regeln : "Det känns som att det är hitåt", och kommer alltid rätt. Förr eller senare.
Dessutom är jag ny i trakterna, mind you!
Tillbaka till ämnet: När jag klagade över att det måste regna för att komma regnbågar, svarade han med att det också krävs solsken för att regnbågar ska skapas. Sant. Och kanske är det bättre med genomblöta kläder och ändå lite sol, än bara moln, moln, moln?
Olympiska spelen, I wish I could come!
Min kära mor ska åka till Peking i slutet av Juli. Jobb-relaterat.
Men det ena utesluter ju inte det andra, så jag upplyste henne om att OS startar i början av Augusti.
Ja, jag var tvungen att upplysa henne om det, hon är inget stort sport-freak om det inte gäller att själv utöva sporten ifråga.
Jag var redan grön av avund för att hon överhuvudtaget får åka till Peking på jobbets bekostnad, och att det sedan var så nära inpå OS... Aah!
Om bara min kinesiska varit lite bättre hade jag kanske kunnat följa med som tolk...
Men i alla fall, min mammas reaktion när hon fick höra om OS var : Hoppas de inte har tänkt att vi ska gå och titta!
Hon är inte jätteförtjust i stora folksamlingar, men med tanke på att hon är en lång amazon, kan hon lätt se över alla kinesers, och de flesta andras, huvuden... Så det borde inte vara något problem!
Hmpf, hon förtjänar det inte...
Ja, ja, jag önskar henne ändå en trevlig resa, och hoppas hon hinner titta på Peking i lugn och ro, innan horder av turister väller in i staden och gör det omöjligt att röra sig.
Puss på dig mamma!
Blommor
Det kom ett blomsterbud hem till mig häromdagen.
Han hade med sig en vacker bukett,
och fäst på en stjälk fanns ett litet kort, men det ända som var skrivet på kortet var en kort dikt:
"Vad ska man då egentligen tro, min vän?
Drömmar kan man leva på och tro.
Ur oro kan det skimra och gro, min vän,
På längtan kan det hela bero."
Så underbart att någon människa tycker att jag är värd blommor,när jag inte har gjort något alls för att förtjäna dem!
Det här var en helt vanlig dag,
men med den mystiska blombuketten på bordet blev det en väldigt fin dag,
Tack!
Allt går att laga med lite Karlssons klister
Ja, så är det.
Min klister-tub har länge levt ett undanskymt liv tillsammans med hammare, rep och skokräm i min verktygs-påse.
Det är det slut med nu - jag har gjort en banbrytande upptäckt, som flyttar Karlssons klister till finrummet.
Jag har ju flyttat in i en studentlägenhet under den senaste månaden, och mitt i allt kånkande med lådor och letande efter nycklar gick en av mina långa fina naglar sönder.
Efter alla år jag spelat piano uppskattar jag att äntligen få ha mina naglar långa. Det klinkar fortfarande lite enerverande på tangenterna, men, men, det är ju bara jag som hör det...
Jag blev följaktligen mycket upprörd över skadan, och tog i desperation det ända tillgängliga - Karlssons klister - för att laga nageln lite provisoriskt. Det visade sig dock att denna "provisoriska"lagning var mycket mer effektiv är något annat jag provat.
Tejp och nagelklister, bye bye!
För övrigt har mitt ansiktsserum från the Body shop fått en distinkt doft av trolldeg... Jag undrar om det är ett dåligt tecken?
