astipasti

Jag och Sigrid har varit ute i hallonsnåren, och kom hem med 2 kilo var!!! Jag ska göra Hallon Cup Cakes på lördag, så det passar ju bra.

Just nu laddar jag upp inför lite städning, med världens äckligaste kaffe! Vet inte vad som gick fel...

Puss puss

Nu har mamma och pappa till slut gett sig iväg på sin kanotsemester, så jag och Sigrid, som har några lediga nätter, har spökhuset för oss själva. Det har vi firat med att titta på Ghost Whisperer och svulla i chips och choklad (marabous sommarsmak är ju så himla god!!!)!

Nu sitter jag i allas älsklingsfåtölj, med datorn i knät, och hör Sigrid grymta ilsket bortifrån bordet varje gång hon förlorar i Hjärter eller Minröj. Hela tiden alltså, men dessemellan skryter hon om hur duktig hon är. Och skyller sina förluster på tangentbordet! Pfff!
Jag skrattar bara elakt.

Skojade bara.
Astrid nude är min nya provdocka, förstår ni!

Jag har skapat henne av en gammal polotröja, drygt 50 meter silvertejp och en massa tidningspapper.
Dvs, mamma tejpade in mig, klippte ett hål i ryggen så att jag kunde komma ur, och jag stoppade upp skalet med tidningspapper. Jag ska även sätta en fot på henne, och klä in henne i naturvitt tyg.

Nu måste jag bara se till att inte ändra kroppsform alltför mycket, för jag har varit med om trevligare saker än att vara intejpad med silvertejp från höfterna upp till halsen en varm dag!
Faktum är att jag svettades så mycket att skalet fick hänga på tork ett dygn innan jag stoppade upp det, för att tidningspapperet inte skulle bli blött och börja mögla i dockan.
Dessutom fanns det inte  mycket plats för lungorna därinne...

Så det som återstår nu är att hitta en bra fot. Imorgon ska jag och Sigrid ta en sväng förbi Rödakorset och se om de har någon gammal tambur-major som jag kan såga av på mitten till salu.
Tyg har jag redan. I Malmö gjorde jag, mamma och Laila ett besök hos Stoff och Stil, en stor tyg- och handarbetsaffär, där jag hittade ett bra naturvitt stretchtyg för 25 spänn. Det blir hon nog blir fin i!

Jag, mamma och pappa i bilen, kör förbi Malmö.

M: Titta vilka fula hus! Det måste vara Rosengård...

Jag tänker: vilka fördommar...

Jag ser en vägskylt, och säger: Ja, det är det visst.

M: De ser ju jättetråkiga ut, i Sverige rustade de iallafall upp Miljon-programmen för länge sedan!

Jag och P: Sverige?

M: Sa jag Sverige? Jag menar Stockholm...



Dagen efter, Jag, Laila och Mamma påväg till en fika på stan.
Laila tar fram sitt bivax-lypsyl, mamma frågar om hon får låna.

M: Är det här ett sånt där Plumping?

L: Nej, det är ett vanligt lypsyl.

M: Men det sticker sådär i läpparna som sådana gör!

Jag: Det måste vara en bi-effekt. Hahahahaha!

Läste på Aftonbladet att Mischa Barton tvångsvårdas på psyket.
Det har jag inget att säga om, men sedan kommer en bildspecial som syftar till att visa hur nedgången hon sett ut i veckan.

Hur ser du ut när du är vid poolen, slappar, just har tagit ett dopp?

Såhär ser jag ut:
och jag kan lova att jag inte var påväg att bli tvångsomhändertagen när den här bilden togs! Jag har bara inte för vana att sminka mig och borsta håret när jag badar. Och det visade det sig att Mischa Barton inte heller har.

Något annat gick det inte att läsa ut av bilderna. Välkommna till verkligheten, Aftonbladet!

En sån här smaskig sak håller jag på att baka just nu:



Receptet kommer från Allt om mat, men istället för att använda smulade choklad cookies som pajdeg gör jag en egen deg, som jag förgräddar i ugnen just nu.

Jag tar nog med pajen till födelsedagsfirandet i Skåne imorgon, för mamma är lite arg på mig för att hon kommer bli tjock under semestern. Jag försöker förklara för henne att sommarlov innebär att man bakar kakor i massor; en sommar bakade vi t.ex rulltårtor varje dag, och det var ingen som blev tjock!  Hon säger att det beror på att det inte var så svårt att stå emot rulltårtorna... Vad ska det betyda???

Jag har bestämt mig för att jag från och med nu inte är arbetslös, utan semesterfirare!
Effekten märks genast, allt blir lite roligare, även att måla möbler och rensa ogräs för lite småslantar... Det är ju sånt som semesterfirare gör, fast de målar sina egna möbler och rensar sitt eget ogräs.

Dessutom är det avslappnande att rensa ogräs, även om Sigrid uttryckte sin oro idag, när jag inte kunde låta bli att springa och rensa bort små grästuvor vart jag än var på väg (på vår grusgång alltså, inte i skogen). Rehab tror jag hon talade om....

Nu ska jag gå och göra min syster sällskap i soffan innan chipsen tar slut!

//

Nu är jag hemma igen.
Jag hade glömt hur stressigt det är! Stressigt även när jag inte har något att göra, eftersom det känns som att jag borde ha något att göra, men nu verkar min post försvinna ut i världsrymden istället för till min nya adress, och jag vet inte vad jag ska göra åt saken! Till på köpet blev jag tvungen att torka upp en tuggad, halvsmält och uppkräkt mullvad under frukosten imorse.

Nu är min puls uppe i tusen slag per minut, jag har suttit en timme och försökt ändra min adress på studera eftersom adressändringen inte verkar funka, men det går bara att ändra den tidsbegränsat, studera har nämligen bestämt sig för att det är på Barbackavägen 3 jag bor. Punkt.
Jag har också försökt logga in på CSN och byta adress där samt ansöka om studiemedel, men det går inte att komma in på min sida "pga tekniskt fel". Dessutom måste jag väll snart svara på om jag vill ha min plats på JTH, vilket är lite svårt när jag inte ens får antagningsbrevet.

Dessutom måste jag måla möbler så att jag får pengar till hyran. Men jag får nog ändå låna det mesta av mamma och pappa...

Oj, oj, oj!
Det var inte så jobbigt att vakta hundar, när allt kommer omkring.

vill du dela det med mig?

Sjöng vi på mellanstadiet. Sedan har jag inte tänkt mer på det, eftersom det är en gräslig sång och jag helst vill ha hela själv iallafall.
Men i det här huset är det helt omöjligt att inte dela med sig!
Så fort ljudet av första tuggan hörs, kommer två hundar springande och ställer sig runt mig. Ibland nöjer de sig med bedjande ögon, omöjliga att motstå, ibland försöker de handgripligen ta en smakbit.
Som tur är, är de inte så kräsna, så de slukar gärna skruttet också, och besparar mig en tur till komposthinken.

Jag kommer sakna de små! De är så söta och rara och ibland jätteirriterande, och jätteroliga!

Den här veckan har jag läst Åsa Nilssonne's Bakom ljuset, spännande och intressant (liten historialektion), men lite långsam ibland. Nu tänkte jag sätta tänderna i Kackerlackorna av Jo Nesbø. Finns ju inget mer avslappnande än en mysig deckare!

och imorgon bär det av ut på sjön, hoppas vädret ändrar sig och fortsätter vara varmt och skönt!

Puss puss

De är båda hundar, men där slutar likheterna.

Pompe är den med ändlös energi, som gärna skulle vara ute på promenad 10 gånger om dagen och däremellan leka tafatt.
Så fort jag försöker sluta leka, snor har en av mina flip flops och springer iväg med den. När jag kommer efter lägger han ner den bredvid bollen, tar upp bollen istället, och tittar bedjande på mig.
Jag som trodde pudlar var lugna djur!

Spike däremot, han är lugn som en filbunke tills det kommer en annan hund, ett rådjur, eller någon osynlig inkräktare. Då ska han försvara oss, den lille parveln. Fast helst ska det vara ett staket emellan...
Det är ett helt företag att få med Spike på promenad. Först at locka honom till grinden och sedan att få honom att ta ett enda steg. Helst lägger han sig demostrativt ned. Ibland tror jag han låtsas att han bajsar för att slippa gå, när han nästan sitter ner men inte riktigt...
Å andra sidan följer han inte efter mig som en skugga, som Pompe gör.

För övrigt har jag det lugnt och skönt här. Jag läser, ritar lite, solar...
Och jag har faktiskt struntat i att sätta på mobilen, även fast pappa hittat koden. Det är så skönt att inte vara anträffbar hela tiden, dessutom har jag upptäckt att jag inte alls är utan kontakt med omvärlden, jag har ju både internet och hemtelefon. Men jag kan välja själv när jag vill ha kontakt (jag svarar faktiskt i hemtelefonen, men det ringer inte så ofta). Skönt!

Nu ska jag passa på att gå ut i solen. Bäst att ta det säkra före det osäkra, man kan aldrig veta hur länge det här håller i sig!