astipasti

I Söndags kl 5.15 ringde väckarklockan i Sigrids studentrum, 15 minuter från centrala Tokyo. 

Jag hade inte den minsta lust att gå upp. För att det i  allmänhet är otrevligt att gå upp kl 5.15, och för att det i synnerhet är otrevligt att gå upp 5.15 när anledningen är att man måste sätta sig på ett flyg mot Sverige, bort från Tokyo och lillasyster.

Jag packade väskorna dagen innan, och hade, mot all förmodan, inte några problem med att få igen resväskan. Innan vi gick tittade jag i säkerhetsskull efter så att jag inte glömt något... Och påsen med pass och biljetter låg inte där den skulle i handväskan! Det rådde full panik när jag och Sigrid letade igenom rummet i jakt på den lilla värdefulla påsen. Hur kan man tappa bort något sådant? Jag som var så ordentlig och välorganiserad en gång i tiden!

Tillslut hittade jag den iallafall, längst ned i resväskan. Ja, Astrid, bra idé att lägga den där!

Jag ska inte låtsas att jag inte hoppades lite, lite att jag inte skulle hitta mitt pass. 

Så att jag fått stanna en liten stund till.

Vi tog tunnelbana, och sedan tåg, till flygplatsen. 

Man hade ju kunnat tro att det skulle vara folktomt på tunnelbanan halv 6 på en Söndagsmorgon, men icke.

Sätena upptogs av ungdomar släpandes på idrottsutrustning, barn i skoluniformer på väg till helgskolan (fy, elaka föräldrar!) samt diverse andra människor, som bara såg allmänt trötta ut.

Vi försökte vila på tåget, eftersom vi bara fått ett par timmars sömn. Det gick utmärkt för mig, Sigrid däremot hade det lite svårare. Hon hade nämligen hand om min resväska. Denna är mycket modern med 4 hjul, och kan röras i vilken riktning som helst. Något jag var omåttligt mallig över, tills jag insåg att man alltid måste hålla fast den för att den inte ska fara iväg över tåg-golvet eller ned för en backe... Hur svårt kan det vara att sätta dit en broms?!

Det enda problem jag hade när jag packade var mitt parasoll...

Sigrid och jag tillbringade Fredagen med stor-sightseeing, först used-book market, sedan Asakusa-templet, 

där vi hittade denna snygging:

och till sist Kejserliga palatset. 

Vid Asakusa inhandlade jag ett parasoll, stort som ett vanligt paraply, som jag tänkte försök bygga en ställning till och sätta på min balkong (vi får väll se hur det blir med det, men fint är det iallafall!).

Problemet var att min resväska är för kort. När jag nu köpt parasollet ville jag ju verkligen få med mig det hem, så jag bestämde mig för att prova att ha det uppstickande ur ryggsäcken, och om jag inte fick ha det så skulle jag betala för att ha det som extra bagage. 

När jag kom till Narita airport var det dock inga problem, jag fick ta med parasollet i kabinen.

Värre var det när jag skulle byta flyg på Heathrow. Jag checkade förstås in för hela resan i Tokyo, men de kontrollerar ändå handbagaget... Och ingen packning som inte får plats i väskan!

Jag förklarade att jag ju fått ta med parasollet från Tokyo, och tittade bedjande på tulltjänstemannen. Antingen såg han min förtvivlan, eller så är det normalt förfarande, men i vilket fall som helst föreslog han att jag skulle gå och köpa en större väska och komma och hämta parasollet hos honom sedan. 

Sagt och gjort, jag traskade iväg till Assesorize och köpte den största väska de hade (som för övrigt var mycket fin, härligt med en ursäkt att handla väska!). 

Sedan kom sanningens ögonblick - skulle parasollet få plats? Nu när jag fått med mig det så här långt kunde jag inte tänka mig att behöva skiljas från det, men vi får komma ihåg att det ju inte ens fick plats i resväskan!

 Och nej, parasollet stack fortfarande ut ca 1 dm. 

Ah.. Jag och tulltjänstemannen tittade på varandra, sedan viskade han åt mig att skynda mig därifrån. Med väska och parasoll. Jag kunde inte varit mer tacksam.

Detta tog förstås lite tid så när jag var påväg bort från kontrollen hörde jag mitt final call i högtalarna. 

Det blev en liten språngmarch, men hem kom vi, mitt parasoll och jag!

I Måndags kl 6.30 ringde väckarklockan i mitt rum, 30 min från centrala Jönköping.

Jag hade inte den minsta lust att gå upp.