Ex

Sina ex borde man stoppa undan i en låda. Som man kan ge bort till UFF, som den där älsklingströjan som faktiskt sticks väldigt mycket eller inte värmer längre eftersom den är full med hål.
Men sedan finns det de ex som borde stoppas i en låda och brännas upp...


Nu menar jag inte främst mina ex. De har jag inget bekymmer med, och det kanske just beror på de i allmänhet försvunnit helt ur mitt liv efter att vi gjort slut. De som finns i mitt liv nu har kommit tillbaka senare, mer som personer än som gamla pojkvänner.

Men ex som vägrar att släppa taget, som gör slut men inte vill låta en gå vidare, som ingorerar en när allt man vill är att få vara med honom, och som kommer och lovar allt när man börjar titta åt andra håll... Han suger sig fast som en igel, tar upp hennes tid när hon kunde varit lycklig och låter henne inte ta sig loss. Jag vill ta igeln och trampa på den. Eller hälla salt på den så att den löses upp till en slemmig gegga. Eller bara förflytta honom långt, långt bort, så han inte hittar henne förrän hon är stark och fri och kan behandla honom som luft.

Men jag kan ingenting göra. Jag bli arg och jag blir ledsen och jag kan bara finnas där.
Eller så rövar jag bort henne någon dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0