astipasti

En kvart tills vi börjar, då har jag 5 min på mig att sminka mig... och platta håret hinner jag... och packa väskan... Förhoppningsvis har jag iallafall kommit ihåg att göra iordning en matlåda, annars måste jag hitta några bönor och grönsaker i frysen som jag kan blanda ihop till en inte alltför aptitlig röra...
Sedan tar jag cykeln och kastar mig dödsföraktande nerför backen mot stan (lite för sant för att vara roligt...). Är jag riktigt snabb och har tur med trafiken kan jag ta mig till skolan på under 10 minuter, och försöker sedan diskret smyga in i klasrummet, flåsande och med håret åt alla håll. Fast om jag är ensam i hissen upp hinner jag iallafall fixa håret...
Jag har börjat inse att jag är mer som Bolt (ni förstår om ni har sett filmen - har in inte det kan jag rekommendera den!), men till skillnad från honom lär jag inte av mina misstag...

Jag blir snarare sämre på att passa tider för varje år som går! Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin kom försent förrän jag började gymnasiet. Inte utan att kunna skylla på bussen iallafall.
Men jag ser ett sammanhang där; jag började komma försent när jag flyttade in till stan och började gå eller cykla vart jag än skulle... Innan hade jag helt enkelt inget val - antingen hinner jag med bussen, eller så blir jag kvar hemma tills nästa buss kommer, om 2-4 timmar. Inte ett alternativ.
Så jag var väl aldrig punktlig då...
Men det betyder inte att jag inte kan bli! Ok, jag tvivlar, men det finns ändå en chans, och jag tycker egentligen att det är väldigt oförskämt att komma för sent, så vi får väl se!