Onsdag= laga mat
Jag bjöd kollektivet på pasta med kikärts- och tonfisksås, sent omsider...
Jag stressade in kvart i 7 och tänkte laga mat på 15 minuter (det skulle gå enligt receptet).
Om man börjar med att bränna olja och kryddor går det däremot inte!
Som tur är är inte mina sambos så noga med att maten ska stå på bordet prick 7, så det gjorde inte så mycket.
Jag tog helt enkelt om det steget, och hällde sedan på tomatkrosset, som man skulle. Det började koka vilt, och efter en stund insåg jag att jag sänkt temperaturen på spagettivattnet istället för på såsen. Jag insåg också att hela spisen och jag hade blivit rödprickiga och, efter ytterligare en stund, att jag kunde sätta på ett lock på kastrullen för att slippa det.
När jag fått kontroll över såsen var det dags att hälla i spagetti och lite mer spagettivatten som jag kokat upp i vattenkokaren. Jag hällde och hällde. Och försent kom jag på att kastrullen har en durkslag-insats med högre kant än själva kastrullen. Jag måttade så klart efter durkslaget, med resultat att vattnet forsade över kastrullens kanter.
Jag blev lite trött på mig själv någonstans där.
Nu har jag städat upp röran och ska ge mig av till skolan för att skära lite kartong. Det kanske är att utmana ödet en dag som denna, men måste man så måste man!
Jag stressade in kvart i 7 och tänkte laga mat på 15 minuter (det skulle gå enligt receptet).
Om man börjar med att bränna olja och kryddor går det däremot inte!
Som tur är är inte mina sambos så noga med att maten ska stå på bordet prick 7, så det gjorde inte så mycket.
Jag tog helt enkelt om det steget, och hällde sedan på tomatkrosset, som man skulle. Det började koka vilt, och efter en stund insåg jag att jag sänkt temperaturen på spagettivattnet istället för på såsen. Jag insåg också att hela spisen och jag hade blivit rödprickiga och, efter ytterligare en stund, att jag kunde sätta på ett lock på kastrullen för att slippa det.
När jag fått kontroll över såsen var det dags att hälla i spagetti och lite mer spagettivatten som jag kokat upp i vattenkokaren. Jag hällde och hällde. Och försent kom jag på att kastrullen har en durkslag-insats med högre kant än själva kastrullen. Jag måttade så klart efter durkslaget, med resultat att vattnet forsade över kastrullens kanter.
Jag blev lite trött på mig själv någonstans där.
Nu har jag städat upp röran och ska ge mig av till skolan för att skära lite kartong. Det kanske är att utmana ödet en dag som denna, men måste man så måste man!
Kommentarer
Trackback
