Fredag!
Äntligen!
Det var i sista stund, nu får jag två hela dagar på att komma ikapp... Puh!
Jag har fått ett chockuppvaknande och insett att period ett börjar närma sig sitt slut. Dvs arbeten ska lämnas in, föredrag ska hållas och sedan.......tentooooooooooor!
I Onsdags satt jag uppe till fyra på morgonen för att hinna färdigt med min skiss till Torsdagmorgonen. Detta på grund av att jag tidigare prioriterat bort skissen till förmån för matten.Vilket innebar att jag var tvungen att prioritera bort matten den här veckan, och det känns...
När det gäller arbetet i byggprocessen är vi i stort sett klara. För det står jag i evig tacksamhetsskuld till tjejen på IT helpdesk som hittade våra osparade filer!
Nu var det kanske inte så dramatiskt som det låter, men när klockan är strax innan fem, man är hungrig och trött och efter att ha arbetat flera timmar med kompletteringar tror att arbetet äntligen är färdigt, då känns det som jordens undergång när alla ändringar plötsligt är borta!
Något intressant har jag iallafall hunnit upptäcka den här veckan; Jag har en oförstörelsebar "vattenkanna", även kallad en tom Bailey's-flaska:
Det har varit lite blåsigt i Jönköping den här veckan, och eftersom jag inte har någon spärr på fönstret när det är öppet far det upp helt när det kommer en vindby.
Jag har ofta fönstret lite öppet ändå, mitt rum ligger på solsidan och har dessutom en lite unken stank (förstår inte var den kommer i från! Är ganska renlig av mig om jag får säga det själv, och har inga döda möss inlindade i toa-papper i bokhyllan, så vad kan det vara???).
En dag hade jag, precis som de flesta andra dagar, för den delen, flaskan stående i fönstret som var öppet en smula.
Plötsligt flyger fönstret upp, så som det gör ibland.
Flaskan knuffas ner. Den landar på golvet upp och ner och blir stående på det sättet, med botten upp. Jag förväntar mig såklart att den ska falla i bitar när som helst, men nej, det har inte gått en flisa!
Jag kommer på att jag kan binda fast ett snöre så att fönstret inte kan åka upp mer än det ska, (ibland är jag riktigt klipsk) och hittar ett passande paketsnöre på golvet (har inte hunit städa sedan Sandra och Sofi var här). Då känner jag mig lugn att lämna fönstret öppet och flaskan på fönsterbrädan.
När jag kommer hem från skolan har snöret hoppat av kroken och flaskan ligger på golvet.
Men den är fortfarande hel! Det enda som hänt är att golvet blivit lite blött...
Jag är mycket nöjd med min vattenkanna!
Men nu har jag skjutit upp mattestudierna tillräckligt,
Au revoir!
Det var i sista stund, nu får jag två hela dagar på att komma ikapp... Puh!
Jag har fått ett chockuppvaknande och insett att period ett börjar närma sig sitt slut. Dvs arbeten ska lämnas in, föredrag ska hållas och sedan.......tentooooooooooor!
I Onsdags satt jag uppe till fyra på morgonen för att hinna färdigt med min skiss till Torsdagmorgonen. Detta på grund av att jag tidigare prioriterat bort skissen till förmån för matten.Vilket innebar att jag var tvungen att prioritera bort matten den här veckan, och det känns...
När det gäller arbetet i byggprocessen är vi i stort sett klara. För det står jag i evig tacksamhetsskuld till tjejen på IT helpdesk som hittade våra osparade filer!
Nu var det kanske inte så dramatiskt som det låter, men när klockan är strax innan fem, man är hungrig och trött och efter att ha arbetat flera timmar med kompletteringar tror att arbetet äntligen är färdigt, då känns det som jordens undergång när alla ändringar plötsligt är borta!
Något intressant har jag iallafall hunnit upptäcka den här veckan; Jag har en oförstörelsebar "vattenkanna", även kallad en tom Bailey's-flaska:
Det har varit lite blåsigt i Jönköping den här veckan, och eftersom jag inte har någon spärr på fönstret när det är öppet far det upp helt när det kommer en vindby.
Jag har ofta fönstret lite öppet ändå, mitt rum ligger på solsidan och har dessutom en lite unken stank (förstår inte var den kommer i från! Är ganska renlig av mig om jag får säga det själv, och har inga döda möss inlindade i toa-papper i bokhyllan, så vad kan det vara???).
En dag hade jag, precis som de flesta andra dagar, för den delen, flaskan stående i fönstret som var öppet en smula.
Plötsligt flyger fönstret upp, så som det gör ibland.
Flaskan knuffas ner. Den landar på golvet upp och ner och blir stående på det sättet, med botten upp. Jag förväntar mig såklart att den ska falla i bitar när som helst, men nej, det har inte gått en flisa!
Jag kommer på att jag kan binda fast ett snöre så att fönstret inte kan åka upp mer än det ska, (ibland är jag riktigt klipsk) och hittar ett passande paketsnöre på golvet (har inte hunit städa sedan Sandra och Sofi var här). Då känner jag mig lugn att lämna fönstret öppet och flaskan på fönsterbrädan.
När jag kommer hem från skolan har snöret hoppat av kroken och flaskan ligger på golvet.
Men den är fortfarande hel! Det enda som hänt är att golvet blivit lite blött...
Jag är mycket nöjd med min vattenkanna!
Men nu har jag skjutit upp mattestudierna tillräckligt,
Au revoir!
Kommentarer
Trackback
