27
När jag satte på TVn imorse var 27 Club samtalsämnet i morgonsoffan. En massa kända musiker som dött 27 år gamla. Grattis på födelsedagen!
Som tur är är jag ju inte särskilt känd, det är tveksamt om jag skulle bli en legend...
Och jag har i vilket fall som helst inte sålt min själ till jävulen, och det är visst en del av konspirationsteorin.
Dagen utvecklade sig iallafall i en ljusare riktning. Jag fick ett födelsedagskort från morfar och då började det kännas lite födelsedag.
Jag var väldigt vuxen för ett tag sedan, och bjöd hit Göran, Jenny, mormor, Margit och Bea på födelsedagsmiddag, men just då tänkte jag inte på hur mitt s.k "kök" ser ut. När jag insåg svårigheterna med att laga middag för 6 pers på två kokplattor och 1/4 ugn (som inte kan vara på på samma gång), undrade jag för ett ögonblick vad jag höll på med, men mina grönsaker i ugn med fetaost blev en succé, och trevligt var det!
Tårta hade jag inte funderat så mycket över, en sådan är det ju inte så svårt att slänga ihop. En av mina favoritsysselsättningar, när allt kommer omkring.
Tills jag kommer ihåg att jag inte har någon kakform... Efter att ha vägt alternativen fram och tillbaka (ni skulle bara veta vilken tankekraft det krävs när jag ska bestämma vilken tårta jag ska göra!), bestämmer jag mig för färdiga formar.
Glad i hågen går jag till ICA och köper chokladbotten, jordgubbssylt, grädde, ingredienser till vaniljkräm och blockchoklad.
Jag kommer hem, tar ut tårtbottnarna och... eh, jag har ingen visp.
Grädden går bort.
Alltså får jag satsa på vaniljkrämen. Det hade varit bra med visp där med, men men... Tyvärr kom jag ihåg fel, jag har bara Muscovado-socker, mörkbrunt. Borde gå lika bra, även om det kanske smakar lite farinsocker. Och jag tror inte det berodde på sockret, men krämen blev en grynig massa med äggsmak...
Vad ska jag ta mig till?!?!
Som tur är fixar massor jordgubbssylt, lite ovispad grädde, hackad choklad och maränger allt!
De fulaste tårtorna är ändå alltid de godaste, och att tårtfatet är en kartongbit och tårtspaden två udda bordsknivar, det får man ha överseende med.
Nu har gästerna åkt hem, och jag ska lära in en stämma till inträdesprovet imorgon (typiskt oseriöst att inte ha gjort det än...), och skjuter upp partajandet till imorgon!
Natti natti
Som tur är är jag ju inte särskilt känd, det är tveksamt om jag skulle bli en legend...
Och jag har i vilket fall som helst inte sålt min själ till jävulen, och det är visst en del av konspirationsteorin.
Dagen utvecklade sig iallafall i en ljusare riktning. Jag fick ett födelsedagskort från morfar och då började det kännas lite födelsedag.
Jag var väldigt vuxen för ett tag sedan, och bjöd hit Göran, Jenny, mormor, Margit och Bea på födelsedagsmiddag, men just då tänkte jag inte på hur mitt s.k "kök" ser ut. När jag insåg svårigheterna med att laga middag för 6 pers på två kokplattor och 1/4 ugn (som inte kan vara på på samma gång), undrade jag för ett ögonblick vad jag höll på med, men mina grönsaker i ugn med fetaost blev en succé, och trevligt var det!
Tårta hade jag inte funderat så mycket över, en sådan är det ju inte så svårt att slänga ihop. En av mina favoritsysselsättningar, när allt kommer omkring.
Tills jag kommer ihåg att jag inte har någon kakform... Efter att ha vägt alternativen fram och tillbaka (ni skulle bara veta vilken tankekraft det krävs när jag ska bestämma vilken tårta jag ska göra!), bestämmer jag mig för färdiga formar.
Glad i hågen går jag till ICA och köper chokladbotten, jordgubbssylt, grädde, ingredienser till vaniljkräm och blockchoklad.
Jag kommer hem, tar ut tårtbottnarna och... eh, jag har ingen visp.
Grädden går bort.
Alltså får jag satsa på vaniljkrämen. Det hade varit bra med visp där med, men men... Tyvärr kom jag ihåg fel, jag har bara Muscovado-socker, mörkbrunt. Borde gå lika bra, även om det kanske smakar lite farinsocker. Och jag tror inte det berodde på sockret, men krämen blev en grynig massa med äggsmak...
Vad ska jag ta mig till?!?!
Som tur är fixar massor jordgubbssylt, lite ovispad grädde, hackad choklad och maränger allt!
De fulaste tårtorna är ändå alltid de godaste, och att tårtfatet är en kartongbit och tårtspaden två udda bordsknivar, det får man ha överseende med.
Nu har gästerna åkt hem, och jag ska lära in en stämma till inträdesprovet imorgon (typiskt oseriöst att inte ha gjort det än...), och skjuter upp partajandet till imorgon!
Natti natti
Kommentarer
Trackback
